Bara naturlig försurning 2025
Målet
De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.
Läget i Skåne 2025
Ungefär 35 procent av sjöarna i norra Skåne är försurade, men sakta minskar det försurande nedfallet. Det åtgärdsarbete som Länsstyrelsen Skåne bedriver, kalkning, kommer i ytterligare 20–30 år vara den viktigaste åtgärden för att skapa en livskraftig biologi i sjöar och vattendrag.
Minskningen av försurande nedfall gör att skogsbrukets försurande roll kommer få en större betydelse i framtiden och åtgärder såsom askåterföring på skogsmark måste öka avsevärt.
Varje miljökvalitetsmål har preciseringar som förtydligar målet och används i det löpande uppföljningsarbetet av målet.
För miljömålet Bara naturlig försurning finns följande preciseringar
- Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Nedfallet av luftburna svavel- och kväveföreningar från svenska och internationella källor medför inte att den kritiska belastningen för försurning av mark och vatten överskrids i någon del av Sverige.
- Påverkan genom skogsbruk Markanvändningens bidrag till försurning av mark och vatten motverkas genom att skogsbruket anpassas till växtplatsens försurningskänslighet.
- Försurade sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag uppnår oberoende av kalkning minst god status med avseende på försurning enligt förordningen (2004:660) om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön.
- Försurad mark Försurningen av marken inte påskyndar korrosion av tekniska material och arkeologiska föremål i mark och inte skadar den biologiska mångfalden i land- och vattenekosystem.
Vid miljömålsuppföljningen 2025 bedömdes även vissa av preciseringarna för målet.
Bedömning av preciseringar (ja/nära/nej)
Precisering
Bedömning (Ja, nära, nej)
Påverkan genom atmosfäriskt nedfall
Påverkan genom skogsbruk
Försurade sjöar och vattendrag
Innehållet på den här sidan är hämtat från Regional årlig uppföljning av miljömålen Skåne 2025, fastställd och beslutad i november 2025. Texten i sin helhet finns på Länsstyrelsen Skånes webbplats. Där finns även ytterligare referenser.
Regional årlig uppföljning av miljömålen Skåne 2025, Länsstyrelsen Skåne (pdf)
Tillstånd och målbedömning
Länsstyrelsen Skåne bedömer att miljökvalitetsmålet inte kommer kunna nås till 2030 med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Efterhand som nedfallet av svavel och sjöfartens försurande utsläpp minskar, kommer skogsbrukets påverkan på markförsurningen att relativt sett öka i betydelse i framtiden. Därför kommer en viktig framtida insats vara att öka askåterföringen i de skogsmarker som är försurade. Det som hindrar denna utveckling idag är att det saknas ekonomiska incitament för att öka askåterföring i de områden där det behövs.
Det är i norra Skåne som skogsmarken är mycket starkt försurningspåverkad, och många sjöar där visar fortsatt på betydande försurningspåverkan. Den naturliga återhämtningen i marken är mycket långsam och även om den negativa försurningstrenden i avrinnande skogsmarksvatten kan ha brutits i några skogsmarksområden läcker stora skogsmarkytor fortfarande kväve. Trots det pekar de genomförda insatserna och den påbörjade förändringen på att utvecklingen går åt rätt håll, om än långsamt.
Därför kommer en viktig framtida insats vara att öka askåterföringen i de skogsmarker som är försurade. Det som hindrar denna utveckling idag är att det saknas ekonomiska incitament för att öka askåterföring i de områden där det behövs.
Analys utifrån preciseringar
Påverkan genom atmosfäriskt nedfall
Inom ramen för Skånes luftvårdsförbund mäts nedfall av svavel och kväve i skogsmark och på öppna ytor.
Kvävenedfallet överskrider fortfarande det som marken ”tål” regionalt i Skåne och uppfyller alltså inte målet för kväve och därmed inte preciseringen.
Skånsk skogsmark beräknas tåla ett nedfall på 5 kg kväve/hektar och år. För 2023/2024 var medelvärdet 6,4 kg/hektar. Överskottet ackumuleras i skogsmarken och riskerar i framtiden urlakas och bidra till ökad försurning.
Variationen mellan samtliga mätplatser i länet ligger på mellan 6 och 20 kg kväve per hektar och år och ingen förändring över tid kan urskiljas.
Även om kvävenedfallet i sydvästra Sverige har minskat med cirka 30 procent under 2000-talet, syns det inte i de båda skånska ytor där kvävenedfall mäts.
Idag läcker kväve och oorganiskt aluminium från flertalet av skogsmarksytorna, vilket påverkar vattenlevande djur. Medelhalten av löst aluminium i vattnet ligger i flera områden på eller långt över den föreslagna kritiska gränsen.
Jämfört med Europa har lufthalterna av SO2 i Skåne län minskat i betydligt lägre takt, vilket kan bero på en större påverkan av utsläpp från fartygstrafiken runt de skånska kusterna.
Lufthalterna av svaveldioxid, SO2, har sedan 2001 minskat på ett statistiskt säkerställt vis vid två mätplatser i Skåne, med mellan 53 och 63 procent. Svavelhalter och syrakoncentrationer minskar också i okalkade referensvatten.
De rapporterade utsläppen av SO2 inom EU-28 har under perioden 1996–2017 minskat med 89 procent och i Sverige under motsvarande period med 71 procent. För perioden 2001–2017 är motsvarande siffror 83 respektive 62 procent.
Jämfört med Europa har lufthalterna av SO2 i Skåne län minskat i betydligt lägre takt, vilket kan bero på en större påverkan av utsläpp från fartygstrafiken runt de skånska kusterna.
Skånsk skogsmark beräknas tåla ett nedfall på 2,5 kg svavel per hektar och år. För 2023/2024 var medelvärdet 1,8 kg per hektar. Sett över tid har minskningen varit signifikant.
Påverkan genom skogsbruk
Försurningspåverkan från skogsbruket är stor i norra Skåne. En övergång till gallringsavverkning och ett ökat inslag av lövträd skulle vara bättre ur ett försurningsperspektiv.
Inom försurningskänsliga områden bör enbart uttag av stamved ske och uttag av grenar och toppar (GROT) starkt begränsas. Askåterföring bör göras i rätt områden såsom de försurningskänsliga områdena i norra Skåne, men Skogsstyrelsen saknar möjligheter att ställa sådana krav. Verktyg skulle behöva tas fram för att reglera GROT-uttag och askåterföring.
GROT-uttaget styrs av marknaden och då framför allt av priset på alternativa bränslen. Mellan 2014 och 2019 (efter 2019 finns ingen statistik) har uttaget av GROT sjunkit drastiskt, bland annat som ett resultat av sämre förtjänst vid försäljning. GROT används även för att minska körskador i skogen.
Askåterföringen har ökat i Skåne från nivåer på runt 400 hektar åren 2014–2016 till 2 490 hektar 2020, men föll till 1 826 hektar under 2021 och har nu åter ökat något under 2023 och 2024 (2 100 respektive 3 100 hektar).
Kväveöverskott i skogsmark leder till ytterligare markförsurning när reducerat kväve oxideras, och läckaget kan öka vid avverkning. På så vis motverkar uttag av biobränslen målet Bara naturlig försurning.
En övergång till gallringsavverkning och ett ökat inslag av lövträd skulle vara bättre ur ett försurningsperspektiv.
Grenar och toppar, GROT, är ett så kallat tredje sortiment efter timmer och massaved. Enkelt uttryckt är grot de avverkningsrester som lämnas på hygget om du bara tar ut stamveden.
Försurade sjöar och vattendrag
På grund av nedfall och skogsbrukets betydelse för försurning av mark och vatten uppnås inte god status överallt utan kalkning. En verksamhet som dessutom reducerats nu genom ekonomiska nedskärningar av kalkningsverksamheten.
Sjöar och vattendrag kommer att vara försurningspåverkade även efter 2030 och kalkning kommer förbli en viktig åtgärd för att kunna nå miljömålet Bara naturlig försurning. Återhämtning kan delvis ske naturligt genom vittring av berggrunden, men det går långsamt. Kalkningen har generellt en positiv effekt på vattnets pH, men biologiskt ser vi inte alltid den förväntade positiva effekten, och där återhämtning sker går den vanligen långsamt.
Effekten av kalkningen möjliggör goda livsbetingelser på flera håll och därför är det viktigt att skapa förutsättningar för biologin att sprida sig till dessa områden genom att till exempel underlätta fiskvandring.
Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkning av försurade vatten, och rapporterar spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Vi beviljar även statsbidrag till kalkning.
Miljöarbetets utveckling
Arbetet med att behålla en god vattenstatus vad gäller försurning bygger i stort sett helt på kalkning och viss mån på restaurering, men restaurering, som till exempel att skapa fria vandringsvägar för fisk, ska bara utföras i områden som uppnått en god försurningsstatus.
Därför, och som nämnts tidigare, leder ekonomiska neddragningar till att vi kommer att behöva sluta kalka en del målområden. Sex doserare har tagits ur bruk och kommer inte tas i bruk igen om det inte sker en betydande omprioritering i medelstilldelningen. Däremot kommer de att stå kvar under överskådlig tid då vi saknar pengar för nedmontering. Vad neddragningarna kommer ha för effekter på Skånes försurningspåverkade vatten återstår att se. De berörda doserarna står i områden där effekten av kalkningen inte är tydlig och måluppfyllelsen inte nås. I en del av dessa områden ser man dessutom ingen negativ påverkan av försurningen på fiskbeståndet trots att målvärdet för pH inte nås. Om ekosystemet klarar en stoppad kalkning utan utslagning så finns det inte någon anledning att fortsätta kalka.
Det behövs styrmedel för askåterföring i försurade områden, så att aska återförs till försurningskänsliga områden och inte används för att göda skog i områden som saknar en försurningsproblematik och där nödvändiga baskatjoner redan finns tillgängliga i marken.
Behov av förändrad styrning
Olika typer av ekonomiska styrmedel behövs i skogsbruket i de försurningskänsliga områdena.
Den främsta åtgärden för att motverka försurningen är att aska från förbränning av grenar och toppar (GROT), som tas ut vid avverkning, återförs till marken. Askan behövs för att höja nivåerna av försurningsmotverkande joner i marken. Tyvärr återförs askan inte alltid på de platser där det behövs, eftersom askåterföringen styrs av marknadspriser. Det behövs styrmedel för askåterföring i försurade områden, så att aska återförs till försurningskänsliga områden och inte används för att göda skog i områden som saknar en försurningsproblematik och där nödvändiga baskatjoner redan finns tillgängliga i marken.
Vidare behövs styrmedel som gynnar omställning från barr till lövskog, vilket är den naturliga skogen i Skåne. Det är önskvärt att öka andelen lövskog i försurningskänsliga områden och att man främst utför gallringsavverkning i barrskog. Dessutom behöver uttaget av GROT (grenar och toppar) minska i de försurningskänsliga områdena.
Åtgärdsarbete
Många av de åtgärder som redovisas under miljömålet Begränsad klimatpåverkan bidrar även till att uppnå målet för Bara naturlig försurning. Här listas enbart de åtgärder som genomförts i Skåne som primärt är kopplade till målet Bara naturlig försurning.
Kalkning
Kalkning av sjöar och vattendrag har sedan lång tid tillbaka varit den mest riktade åtgärdsformen mot försurning. Efter att 6 doserare nu lagts ner i Bromölla och Ängelholms kommuner, återstår Hässleholm, Osby och Östra Göinge kommuner som huvudmän för kalkningsverksamheten.
År 2024 kalkades 2 463 ton kalk ut i skånska sjöar och vattendrag av kommunerna (2023 kalkades 3 526 ton och 2022 kalkades 1 772 ton). För år 2024 registrerade nederbördsstationen i Osby 828 mm nederbörd (1 021 mm år 2023; 720 mm år 2022). Eftersom kalkdoserarna är flödesreglerade, blir mängderna starkt korrelerade med nederbörden.
I Skåne sker kalkning av vattendrag idag med 10 automatiska kalkdoserare i Bromölla, Hässleholms, Osby, Ängelholms och Östra Göinge kommuner. År 2024 var måluppfyllelsen 94 procent.
Tidigare hade Skåne 16 fungerade och väl intrimmade kalkdoserare, men en minskad medelstilldelning för kalkningsverksamheten från staten har lett till att en del målområden har slutat kalkas och sex doserare i Bromölla och Ängelholms kommuner har därför tagits ur drift. Läs mer under ”Tillstånd och bedömning”.
Askåterföring
Som kompensation för uttag av biomassa ur skogen sker askåterföring. Genom askåterföring återförs såväl baskatjoner (som motverkar försurning) som näring. Under 2024 återfördes 9 200 ton aska på 3 100 hektar skogsmark och 2023 återfördes 6 300 ton aska på 2100 hektar skogsmark. Mängderna varierar, men har i snitt legat på cirka 3 ton aska per hektar skogsmark de senaste fem åren. Omfattningen av askåterföringen styrs av marknaden.
Läs mer under övriga miljömål
