Illustration av miljömålet Bara naturlig försurning. Stiliserade droppar mot bakgrund. Illustration av Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Bilden visar ordet NEJ, som står för att man bedömer att miljökvalitetsmålet inte är uppnått och inte kommer kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder.
Trendpil som pekar uppåt. Utvecklingen i miljön är positiv.

MÅL: De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.

BEDÖMNING: Ungefär 35 procent av sjöarna i norra Skåne är försurade, men sakta minskar det försurande nedfallet. Det kalkningsarbete som Länsstyrelsen Skåne bedriver kommer i ytterligare 20–30 år vara den viktigaste åtgärden för att skapa en livskraftig biologi i sjöar och vattendrag. Minskningen av försurande nedfall gör att skogsbrukets försurande roll kommer få en större betydelse i framtiden, och åtgärder såsom askåterföring på skogsmark måste öka avsevärt.

Varje miljökvalitetsmål har preciseringar som förtydligar målet och används i det löpande uppföljningsarbetet av målet. För miljömålet Bara naturlig försurning finns följande preciseringar:

  • Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Nedfallet av luftburna svavel- och kväveföreningar från svenska och internationella källor medför inte att den kritiska belastningen för försurning av mark och vatten överskrids i någon del av Sverige.
  • Påverkan genom skogsbruk Markanvändningens bidrag till försurning av mark och vatten motverkas genom att skogsbruket anpassas till växtplatsens försurningskänslighet.
  • Försurade sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag uppnår oberoende av kalkning minst god status med avseende på försurning enligt förordningen (2004:660) om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön.
  • Försurad mark Försurningen av marken inte påskyndar korrosion av tekniska material och arkeologiska föremål i mark och inte skadar den biologiska mångfalden i land- och vattenekosystem.

Tillstånd och målbedömning för Bara naturlig försurning i Skåne län

Länsstyrelsen Skåne bedömer att miljökvalitetsmålet inte kommer kunna nås till 2030 med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Efterhand som nedfallet av svavel minskar, liksom sjöfartens försurande utsläpp, kommer skogsbrukets påverkan på markförsurningen i framtiden att öka i betydelse. Därför kommer en ökning av askåterföring i de skogsmarker som är försurade vara en viktig framtida insats. Det som hindrar denna utveckling idag är att det saknas ekonomiska incitament för att öka askåterföring i de områden där det behövs.

Det är i norra Skåne som skogsmarken är mycket starkt försurningspåverkad, och många sjöar där visar fortsatt på betydande försurningspåverkan. Den naturliga återhämtningen i marken är mycket långsam och även om den negativa försurningstrenden i avrinnande skogsmarksvatten kan ha brutits i några skogsmarksområden läcker stora skogsmarkytor fortfarande kväve. Trots det pekar de genomförda insatserna och den påbörjade förändringen på att utvecklingen går åt rätt håll, om än långsamt.

Svavelnedfallet minskar och pH ökar i skånska sjöar och vattendrag

Lufthalterna av svaveldioxid, SO2, har sedan 2001 minskat med mellan 53 och 63 procent vid två mätplatser i Skåne. Minskningen är statistiskt säkerställd. Svavelhalter och syrakoncentrationer minskar också i okalkade referensvatten.

De rapporterade utsläppen av SO2 inom EU-28 har under perioden 1996–2017 minskat med 89 procent och i Sverige under motsvarande period med 71 procent.

Jämfört med Europa som helhet har lufthalterna av SO2 i Skåne län minskat i betydligt lägre takt, vilket kan bero på en större påverkan av utsläpp från fartygstrafiken runt de skånska kusterna.

Skånsk skogsmark beräknas tåla ett nedfall på cirka 2,5 kg svavel/hektar och år. För 2019/2020 var medelvärdet 2,3 kg/hektar. Sett över tid har minskningen varit signifikant.

Diagrammet visar att nedfallet av svavel i Skåne minskat från ca 23 kilogram per hektar till 2-4 kilogram på 30 år.
Mellan åren 1996 och 2017 har utsläppen av svavel till luft minskat med 89 procent i EU och med 71 procent i Sverige. I Skåne har nedfallet av svavel minskat från cirka 23 kilogram per hektar till 2-4 kilogram på 30 år. Effekten från vulkanutbrottet på Island 2014 syns tydligt i diagrammet. Källa: IVL Svenska Miljöinstitutet AB

Skånsk skogsmark läcker kväve och aluminium

Inom ramen för Skånes luftvårdsförbund följs nedfall av kväve i skogsmark och på öppna ytor. Kvävenedfallet på mätytorna i länet varierar mellan 6 och 20 kg per hektar och år. Även om kvävenedfallet i sydvästra Sverige har minskat med cirka 30 procent under 2000-talet, syns det inte i de båda skånska ytor där kvävenedfall mäts.

Skånsk skogsmark beräknas tåla ett nedfall på cirka 5 kg kväve/hektar och år. För 2019/2020 var medelvärdet 7,9 kg/hektar. Överskottet ackumuleras i skogsmarken och riskerar i framtiden att urlakas och bidra till ökad försurning.

Idag läcker kväve och oorganiskt aluminium från flertalet av skogsmarksytorna, vilket påverkar vattenlevande djur. Medelhalten ligger i flera områden på eller långt över den föreslagna kritiska gränsen. Även i kalkade vatten återhämtar sig biologin långsamt.

Diagrammet visar att nedfallet av kväve över Skåne ligger fortfarande över den kritiska belastningsgränsen för skogsmark i Sverige på 5 kilogram kväve per hektar och år. Mycket av kvävenedfallets variation mellan år beror på variationen av nederbördsmängderna.
Nedfallet av kväve över Skåne ligger fortfarande över den kritiska belastningsgränsen för skogsmark i Sverige på 5 kilogram kväve per hektar och år. Mycket av kvävenedfallets variation mellan år beror på variationen av nederbördsmängderna. Källa: IVL Svenska Miljöinstitutet AB

Reglera skogsavverkning i försurningskänsliga områden

Då försurningspåverkan från skogsbruket är stor i norra Skåne skulle förändringar som gallringsavverkning, samt ett ökat inslag av lövträd, vara bättre ur ett försurningsperspektiv.

Inom försurningskänsliga områden bör enbart uttag av stamved ske och uttag av grenar och toppar (GROT) starkt begränsas, och askåterföring bör göras i rätt områden, såsom de försurningskänsliga områdena i norra Skåne, men Skogsstyrelsen saknar möjligheter att ställa sådana krav. Verktyg för att reglera GROT-uttag och askåterföring behöver tas fram.

GROT-uttaget styrs av marknaden och då framför allt av priset på alternativa bränslen, då det används som biobränsle i värmeverk. Efter år 2013 har uttaget av GROT sjunkit drastiskt, bland annat som ett resultat av sämre förtjänst vid försäljning. GROT används även för att minska körskador i skogen, eftersom riset ökar markens bärighet. Efter 2017 finns ingen statistik för uttaget av GROT, men troligtvis har uttaget de senaste åren varit av samma omfattning som åren 2016/2017.

Askåterföringen har stadigt ökat i Skåne från nivåer på runt 400 hektar åren 2014–2016 till 2 490 hektar 2020 (2018 var det 1 722 hektar och 2019, 2004 hektar).

Kväveöverskott i skogsmark leder till ytterligare markförsurning när reducerat kväve oxideras, och läckaget kan öka vid avverkning. På så vis motverkar uttag av biobränslen målet Bara naturlig försurning.

Diagrammet visar utvecklingen av askåterföring och grotuttag i Skåne: Att lämna kvar GROT efter avverkning och att återföra aska från biobränslen motverkar försurningseffekterna i skogsmark. Diagrammet visar att uttaget av GROT minskat tydligt efter 2013 och att askåterföringen ökat från och med 2017.
Att lämna kvar GROT efter avverkning och att återföra aska från biobränslen motverkar försurningseffekterna i skogsmark. Diagrammet visar att uttaget av GROT minskat tydligt efter 2013 och att askåterföringen ökat från och med 2017. Källa: Skogsstyrelsen.

Fortsätt kalka försurade vatten

Sjöar och vattendrag kommer att vara försurningspåverkade även efter 2030 och kalkning kommer förbli en viktig åtgärd för att kunna nå miljömålet Bara naturlig försurning. Återhämtning kan delvis ske naturligt genom vittring av berggrunden, men det går långsamt.

Biologisk återställning

Effekten av kalkningen möjliggör goda livsbetingelser på flera håll och därför är det viktigt att skapa förutsättningar för organismer att sprida sig till dessa områden genom att till exempel underlätta fiskvandring.

Kalkning sker i sjöar, på våtmarker eller direkt i vattendrag med kalkdoserare. Kalkdoseraren består av en silo samt utrustning som kontinuerligt matar ut kalk. Mängden utdoserad kalk styrs automatiskt via kontinuerlig registrering av vattenflödet. Kalkningens vattenkemiska målsättning är främst att det naturliga djurlivet (exempelvis lax, flodkräfta och flodpärlmussla) och fritidsfisket inte ska påverkas negativt av försurning. Läs mer om kalkning på Länsstyrelsens webbplats.

Åtgärdsarbete för Bara naturlig försurning i Skåne län

Under Åtgärdsarbete redovisas pågående eller genomförda åtgärder på regional nivå med fokus på det senaste året. Åtgärder som genomförts av statliga myndigheter eller till följd av statliga styrmedel har prioriterats i redogörelsen, eftersom uppföljningen används som underlag för nationell uppföljning. Redovisningen kan även omfatta förändrade eller nya styrmedel.

Många av de åtgärder som redovisas under miljömålen Begränsad klimatpåverkan och Frisk luft bidrar även till att uppnå målet för Bara naturlig försurning. Här listas enbart de åtgärder som genomförts i Skåne som primärt är kopplade till målet Bara naturlig försurning.

Åtgärder på regional nivå – myndigheter

Länsstyrelsen Skåne har, med medel från Havs- och Vattenmyndigheten, trimmat in och kalibrerat länets 16 automatiska kalkdoserare för att optimera mängden kalk med flöden i vattendragen. Detta arbete har utförts av extern konsult och är nu färdigt. Det innebär en mer träffsäker drift av kalkdoseringen där mängden kalk ut i vattendragen kommer stämma mycket bättre överens med kalkningsbehovet. Effektiviteten av den förbrukade kalken är högre, och måluppfyllelsen i de skånska vattendragen har därmed ökat från att ligga på runt 30 procent till cirka 70 procent. Med en fortsatt kalibrering av kalkdoserarna kan man förvänta att siffran ökar ytterligare.

Länsstyrelsen Skåne har, inom det nya åtgärdsprogrammet för kalkning, från 2019 låtit installera uppdaterade doseringsverktyg till två doserare i Osby kommun och en doserare i Östra Göinge kommun, samt installerat dammfilter i en doserare i Hässleholms kommun. Åtgärderna bekostas till 85 procent av Länsstyrelsen Skåne och 15 procent av respektive kommun.

Länsstyrelsen Skåne har under 2021 tagit fram tre nya detaljerade planer över hur mycket kalk som ska spridas åren 2022–2024 inom Rönne-, Helge- och Skräbeåns avrinningsområden.

Att kalkningen har positiv effekt råder det inget tvivel om, men biologiskt visar kalkningen inte alltid den förväntade, positiva effekten, och där återhämtning sker går den vanligen långsamt.

Länsstyrelsen Skåne

Åtgärder på kommunal nivå och inom regioner

Kalkning av sjöar och vattendrag har sedan lång tid tillbaka varit den mest riktade åtgärdsformen mot försurning. I Skåne är kommunerna Ängelholm, Hässleholm, Osby, Östra Göinge och Bromölla huvudmän för kalkningsverksamheten.

År 2020 kalkades 2 126 ton kalk ut i skånska sjöar och vattendrag av kommunerna (2019 kalkades 2 510 ton, 2018 kalkades 1 941 ton). För år 2020 registrerade nederbördsstationen i Osby 830 mm nederbörd (2019: 960 mm; 2018: 531 mm). Eftersom Skåne har 16 flödesreglerade kalkdoserare blir mängderna starkt korrelerade med nederbörden.

Att kalkningen har positiv effekt råder det inget tvivel om, men biologiskt visar kalkningen inte alltid den förväntade, positiva effekten, och där återhämtning sker går den vanligen långsamt.

Diagrammet visar att det kalkas mer under åt med mycketnederbörd och att det kalas mindre under år med liten nederbörd, dvs lägre flöden i vattendragen.
I Skåne finns det 16 flödesreglerade kalkdoserade, dvs vid högre flöden sprids mera kalk än vid lägre flöden. Diagrammet visar årsnederbörden mätt vid en station i Skåne och den totala mängden spridd kalk per år. Källa: Länsstyrelsen Skåne.

Åtgärder inom näringslivet

Som kompensation för uttag av biomassa ur skogen sker askåterföring. Genom askåterföring återförs såväl baskatjoner som motverkar försurning som näring. Under 2020 återfördes 8 941 ton aska på 2 490 hektar skogsmark, vilket är en fortsatt ökning jämfört med året innan och verkar spegla en kraftigt ökad trend jämfört med perioden 2012–2016. Omfattningen av askåterföringen regleras av marknaden.

Övriga åtgärder

Vattenrådet i Stensån, som rinner i gränsen mellan Skåne och Halland, har fått LOVA-medel från Länsstyrelserna i Skåne och Halland för att utföra biotopförbättrande åtgärder, som ska gynna biologin i Stensån nedströms Vemmentorpasjön, fram till 2022.

Läs mer om Fiskevårdsåtgärder på Stensåns vattenråds webbplats.

Lokala vattenvårdsprojekt (LOVA) är ett statligt bidrag för lokala vattenvårdsprojekt. Syftet är att genomföra kostnadseffektiva åtgärder som minskar transporten av kväve och fosfor till vattendrag, sjöar och hav samt minskar spridningen av miljöfarliga ämnen från fritidsbåtar.

Läs mer om LOVA.

Källor och fördjupning

Pihl Karlsson, G., Hellsten, S., Akselsson, C., Karlsson P., Försurning och övergödning i Skåne län (2020). Ladda ner rapporten från IVL Svenska miljöinstitutets webbplats.

Pihl Karlsson, G., Hellsten, S., Gustafsson, H., Karlsson, P. & Akselsson, C. (2017). Utvärdering av Krondroppsnätet ur ett regionalt perspektiv. Ladda ner rapporten från IVL Svenska miljöinstitutets webbplats.

SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för vatten och miljö. Här är länk till SLU:s webbplats.

Skånes luftvårdsförbund, https://www.skåneluft.se/

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut sidan som pdf

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.